År 2009 lanserades Bitcoin och därmed världens första kryptovaluta, vilken är fungibel. Fem år senare, 2014, utvecklades världens första non-fungibla token (NFT) och år 2018 kom semi-fungibla tokens (SFT). Här presenteras de största skillnaderna mellan dessa begrepp.
1. Fungibla tokens
På Wikipedia definieras fungibla saker med ”saker som är så lika varandra är de är direkt utbytbara”. Cambridge Dictionary beskriver “fungible” med saker som är ”easy to exchange or trade for something else of the same type and value”.
Det absolut vanligaste exemplet är pengar. Vid betalning i en butik spelar det ingen roll vilken hundralapp som används. Samtliga hundralappar, som är äkta och användbara, är fungibla och kan därmed användas för detta ändamål.
Valutor är därmed alltid fungibla utifrån att det är betalningsmedel. Däremot kan enskilda mynt eller sedlar klassas som non-fungibla utifrån ett samlarperspektiv. En sak kan därmed både ha en fungibel och non-fungibel egenskap, beroende på dess sammanhang.
Inom kryptovalutor
Alla kryptovalutor är fungibla. En butik som erbjuder betalning i bitcoin bryr sig inte vilken bitcoin som används vid betalning. Alla är exakt lika mycket värda och har exakt samma funktion.
Det spelar därmed ingen roll om kryptovalutan ska användas som betalningsmedel, inom staking eller i annan funktion. Den är alltid fungibel i likhet med SEK, Euro eller USD.
2. Icke fungibla
Inom affärsrelationer är motsatsen till fungibla varor speciesgods. Wikipedia definierar begreppet med att dessa varor ”har en individuell särprägel och inte kan bytas direkt mot likartad produkt”.
Det kan exempelvis vara en tavla eller ett annat konstverk. Men det kan lika gärna vara ett unikt spelkort, en keps eller en bil. Detta förutsatt att saken har en sådan individuell särprägel att den inte kan likställas med likartade produkter.
För en myntsamlare är varje mynt unikt är därmed inte fungibelt. Värdet kan exempelvis sättas utifrån ålder, slitage och vem som tidigare ägt det.
Inom kryptovalutor (NFT)
Wikipedias beskrivning passar exakt lika bra på tokens som inte är fungibla. Dessa kallas däremot för Non-fungible tokens (NFT). En NFT är alltså en token som har en unik särprägel. Därmed är dess primära funktion inte att vara betalningsmedel. Det kan istället likställas med en digital sak med unika egenskaper.
På Ethereum är det vanligast med ERC-721 standard på NFT:er. Det innebär i korthet att dessa tokens behöver uppfylla vissa tekniska specifikationer för att kunna hanteras på Ethereum. NFT:er kan ha flera olika funktioner varav några är:
- Objekt inom spel – Kort, svärd, bilar osv.
- Biljetter – Flygbiljetter, konsertbiljetter osv.
- Konst – Tavlor, musik, video osv.
3. Semi-fungible token
Ett ytterligare begrepp som används inom kryptobranschen är semi-fungibla. Det går att förklara med liknelser från den fysiska världen men begreppet, ”semi-fungible”, används enbart för att förklara digitala tillgångar.
Semi-fungibla saker har exakt samma funktion och värde utan att vara betalningsmedel. Ett vanligt exempel konsertbiljetter. De är fungibla utifrån att alla som har en biljett kan komma in på konserten. De har även exakt samma funktion och värde, förutsatt att inte biljetterna har platsnumrering.
Men efter konserten kommer de att tappa sin fungibla funktion. Dess andrahandsvärde kan påverkas av ett flertal olika faktorer så som vem som ägt biljetten, hur känd artisten blev i framtiden och liknande. Dess värde, eller funktion, kan alltså ändras över dess livscykel, även om så inte måste ske.
Inom kryptovalutor (SFT)
På Ethereum används ERC-1555 som standard för semi-fungibla tokens. Denna standard utvecklades 2018 från ett behov hos blockkedjespelen att kunna använda mer flexibla funktioner. Dessutom fanns ett behov av att enklare kunna göra överföringar av större mängder NFT:er i en enda transaktion.
Denna standard används mycket inom gaming och digitala världar (metaverse) där samma objekt finns i en större upplaga. I ett spel kan det exempelvis finnas 1000 metallsvärd där alla svärd är identiska, i alla fall i början av spelet. Som förklaras under punkten ”Flexibel metadata” kan de däremot få egenskaperna av NFT senare i dess livscykel. De största skillnaderna mellan NFT och SFT är:
- Både fungibla och non-fungibla
ERC-1555 är kontrakt som kan hantera multipla tokens, både fungibla och non-fungibla. Inom kontraktet kan dessutom obegränsat antal tokens hanteras vilket är en stor skillnad mot en NFT där varje kontrakt enbart hanterar en enda enhet.
- Flexibel metadata
En NFT har statisk metadata vilket innebär att den inte ändras över tid. En semi-fungibel token har istället möjligheten att spara historisk data och på detta sätt påverka en tokens funktion och värde över tid. Det innebär även att en semi-fungibel token kan övergå till att få egenskaperna hos en NFT.
Ett exempel är om 1000 svärd skapas inom ett spel. De är semi-fungibla då de har exakt samma funktion och värde. För användarna spelar det ingen roll vilket av dessa svärd som används.
Men när ett svärd har använts för att döda 1000 monster uppgraderas det och blir bättre. Detta genom att all data har sparats löpande. Nu är det inte längre en fungibel produkt utan en NFT med helt unika egenskaper. Visserligen kan två svärd ha lika många dödade monster men metadatan kan även spara när detta hände vilket gör att två enheter ytterst sällan har exakt samma information.
- Säkerhet
ERC-1555 utvecklades med flera funktioner för att öka säkerheten vid transaktioner. Dessa kallas för ”Safe Transfer Rules”. I korthet innebär det att en token kan sändas tillbaka om den av misstag har skickats till en felaktig adress eller om det uppstår tekniska problem. Delvis innebär dessa säkerhetsåtgärder att risken för stölder minskas.
- Batch
Semi-fungibla tokens kan både skapas och överföras i större upplagor. När de skapas (mintas) kommer de få samma kontraktsadress och kan därmed även hanteras tillsammans framöver. Lite förenklat kan det jämföras med att köpa ett äpple tio gånger (NFT) eller en påse äpplen (SFT).
I och med att de kan hanteras tillsammans blir de betydligt mer effektiva att hantera än ett stort antal NFT:er. Det minskar transaktionskostnaderna, skapar snabbare transaktioner och enklare hantering.
- DEX-kompatibel
Ännu en fördel med semi-fungibla, i jämförelse med NFT:er, är att dessa kontrakt är kompatibla att hanteras av en decentraliserad börs. Det innebär att de kan köpas/säljas via dessa börser och att likviditeten kan bli betydligt större än vid handel med enskilda NFT:er. Detta eftersom samma SFT:er kan handlas via en gemensam pool där priset automatiskt justeras av utbud och efterfrågan (AMM). Dessutom finns ett ekonomiskt incitament för investerare att bidra till dessa handelspooler.
Även om semi-fungibla tokens har stora fördelar mot non-fungibla tokens så kommer många som använder dessa inte att reflektera över dess tekniska skillnader. Den största skillnaden, för användarna, är istället mellan fungibla (kryptovalutor) och non-fungibla (NFT/SFT).
Kommentarer