När Bitcoin skapades fanns ingen begränsning på hur stora de block av transaktioner som skapas var 10:e minut kunde vara. Satoshi införde dock en begränsning 2010 och även om han inte själv förklarade anledningen så verkar det har varit för att förhindra olika typer av DoS-attacker. Man kan t.ex. tänka sig att en miner med väldigt stora resurser skapar block som resten av nätverket har svårt att hantera.
Det finns också andra aspekter av att ha en obegränsad maxstorlek på blocken. Om alla transaktioner alltid får plats i nästa block så finns inte något incitament att betala någon avgift och om den totala mängder avgifter är för små så hotas på sikt hela Bitcoins säkerhetsmodell. För att förtydliga:
Den här begränsningen gör att Bitcoin bara kan hantera ca 7 transaktioner per sekund och jämför man det med t.ex. betalsystem som VISA som hanterar tusentals transaktioner per sekund så förstår att detta inte funkar om hela världen ska kunna betala för smått och stort med Bitcoin. Den här problematiken gav med tiden upphov till två läger som ville ta Bitcoin åt olika håll. Det ena lägret ville höja blockstorleken så snart som möjligt medan det andra lägret ville fokusera på optimeringar och så länge som möjligt undvika en hard fork (läs mer om hårda och mjuka förgreningar här).
Det första initiativet till en blockstorlekshöjning som fick någorlunda genomslag kom under 2015 från Gavin Andresen och Mike Hearn och kallades Bitcoin XT. Urspungligen innehöll Bitcoin XT en ökning till 8MB stora block och efter det fortsatta ökningar varannat år. Detta var alltså en alternativ klient, en avknoppning från Bitcoin Core, och förhoppningen var att majoriteten skulle börja använda denna alternativa implementation så att det blev det nya "Bitcoin".
Bitcoin XT lyckades inte stjäla ledarpositionen från Bitcoin Core men ganska snart efter att det slutats prata om Bitcoin XT kom istället Bitcoin Classic som förespråkade en mer konservativ förändring där blockstorleken till en början bara dubblades till 2MB, i förhoppningen att få med fler personer. Det lyckades man också med och Bitcoin Classic hade stöd av bl.a. Coinbase, Bitstamp och Circle. I slutänden hade dock samma problem som Bitcoin XT med att övertyga en majoritet om att en snabbt genomförd hard fork var nödvändig och den bästa vägen framåt.
Segwit är en teknisk förändring av Bitcoinprotokollet som framförallt avsåg att få bort s.k. transaction malleability. Lösningen till detta gjorde också att man samtidigt kunde få till en ökning av blockstorleken (eller en ökning av antal transaktioner genom att blockstorleken räknas på ett annat sätt).
När man insåg att Segwit kunde implementeras som en soft fork så blev detta i princip Bitcoin Cores svar på försöken att öka blockstorleken genom en hard fork. Genom SegWit kunde man få till en snar blockstorleksökning utan en hard fork.
Under Consensus 2017 i New York uppnåddes en kompromiss mellan ett antal börser, miners m.fl. som innebar att man först skulle implementera SegWit för att sedan, inom 6 månader, öka blockstorleken till 2MB genom en hard fork. Detta blev känt som The New York Agreement och implementation av det som SegWit2x.
Efter att SegWit aktiverats visade det sig dock att ökningen av blockstorleken inte hade konsensus bland Bitcoins användare och SegWit2x avbröts därför i sista stund innan det hann att leda till en förgrening av blockkedjan.
Under tiden att kontroversen kring The New York Agreement pågick startades Bitcoin Cash, som en förgrening av Bitcoin där blockstorleken höjdes till 8MB. Man kan alltså säga att detta var Bitcoin XT och Bitcoin Classic i ytterligare en ny tappning. Den här gången blev det dock faktiskt en riktig förgrening och Bitcoin Cash fick stort stöd av den sida av debatten som förespråkade en omedelbar blockstorleksökning. Bitcoin Cash lever därför vidare som en alternativ variant av Bitcoin och är just nu den 4:e största kryptovalutan.
Medan Bitcoin Cash hävdar att det kan fungera som ett betalsystem bara genom att öka blockstorleken så jobbar Bitcoin vidare med lösningar i ett lager ovanpå blockkedjan. Projektet som verkar ha störst potential att genomföra detta just nu heter Lightning network. Läs mer om Lightning network nedan.