I del 1 av den här artikelserien fick vi läsa om entreprenören Ire från Nigeria och hur bitcoin faktiskt gör en skillnad i hennes land. I del 2 får vi en berättelse från ett annat afrikanskt land, Sudan, som varit drabbat av mycket lidande under många år. Del 1 hittar du här:
Sudan
Mo, som också går under namnet Sudan HODL, är läkare och kommer från Sudan, men bor för tillfället i Europa och försörjer sin familj därifrån. Mos bild av sitt hemland är smärtsamt fri från illusioner. Han beskriver huvudstaden Khartoum som en trångbodd mångskiftande megastad med små bubblor av superrika, i ett hav av fattigdom. Det är en motsägelsernas stad där palats ligger granne med fullkomlig misär.
Mo har arbetat i Darfur, där han beskriver utvecklingsnivån som katastrofal. Infrastruktur för utbildning och sjukvård existerar inte över huvud taget. Han var en av tre eller fyra läkare på hundratusentals människor. Primärvård fanns inte och inte heller några barnkliniker. Hans uppgift var att behandla kvinnor som led av fistula. På nationell nivå var intresset för området svalt. Istället fyllde lokala krigsherrar maktvakuumet och med dem blev det naturligt för de unga att välja våldet istället för skolan som ett sätt att ta sig uppåt och framåt i samhället.
Mo beskriver landets historia som ett enda långt lidande. Ända sedan det brittiska imperiet lämnade ifrån sig makten har en ond cirkel pågått med upprepade militärkupper och auktoritära styren.
Det var inte med våld, säger han, som Islam kom till Sudan. Det var via handelsmän och sufismen. Mos muslimska förfäder utövade sin religion på ett fridfullt sätt. Men på 1980-talet hände något. När Saudiarabien fick en framträdande roll som oljestat spred de även extremism och den militanta ideologin Wahhabism över världen, bland annat till Sudan. Wahhabism var främmande för den sudanesiska kulturen, men tvingade sig in i landets politiska strukturer. År 1983 hade landets militära styre allierat sig med Det muslimska brödraskapet. Sharialagar infördes och man fjärmade sig från de södra delarna där majoriten var kristna eller animister. Två år senare gjordes ett försök till en demokratisk revolution, men den blev kortlivad. Islamisten Omar al-Bashir iscensatte 1989 ytterligare en kupp, vilket blev starten på hans trettioåriga styre. Samhället militariserades och den intellektuella eliten rensades ut. Den som ifrågasatte regimen, ifrågasatte nu även Islam, och därmed Gud själv. Detta använde Bashir för att legitimera brutalitet och jihad mot etniska minoriteter.
Ända sedan kolonialtiden har minoriteter i Sydsudan och Darfur gjort motstånd mot centralmakten i det avlägsna Khartoum. Spänningarna kan spåras tillbaka till 50-talet, när befolkningen tvingades in under ett arabiskt styre. Varje gång de försökt utmana makten har de med våld tvingats till underkastelse. Blodsutgjutelsen nådde sin topp under tidigt 2000-tal då Bashir begick folkmord i Darfur. Med hjälp av milisgruppen Janjaweed mördades hundratusentals och tvångsförflyttades miljontals människor. Det här fick USA och EU att öka sina sanktioner mot Sudan, vilket skärmade landet ytterligare från resten av världen.
För Mo är det viktigt att sprida kunskap om de ekonomiska aspekterna av landets historia, som ofta kommer i skymundan av den politiska berättelsen. Utöver de enorma ojämlikheterna som är så tydliga i Khartoum finns ett större perspektiv med låginkomsttagare som försöker hålla jämna steg med den höga inflationen. Bara de med kontakter in i regimens maktkorridorer klarar sig bra. Infrastrukturen förföll och den genomsnittlige sudanesen fick det svårare och svårare, samtidigt som Bashir och hans kumpaner försåg sig med vapen, fastigheter och utländska tillgångar. Dagens Sudan är ännu ett tragiskt skolexempel på Cantillioneffekten.
Men såhär har det inte alltid varit, påpekar Mo. Under guldstandarden fick man en US-dollar för bara tre sudanesiska pund. De fanns en medelklass, och Khartoum gick under namnet Nordafrikas London. Det var först 1960 som den sudanesiska centralbanken började devalvera sin valuta, något som den satt i system alltsedan dess.
När Bashir tog makten 1989, upprättade han ett styre av ekonomisk terror. För att ingjuta skräck i befolkningen bestämde han sig för att statuera exempel med en ung man. Majdi Mahjoub var enda barnet och bodde hemma för att kunna ta hand om sina åldrande föräldrar. Familjen tillhörde den kristna minoriteten och försörjde sig på handel. Över åren hade de sparat ihop ett par tusen US-dollar som Majdi förvarade i hemmet.
Bashir skapade en specialstyrka, en hemlig polisenhet, som gick från hus till hus för att konfiskera utländska valutor och guld. När dessa ligister kom till Majdis hem, hittade de hans besparingar och arresterade honom. Efter en skenrättegång, hängdes han. Budskapet till befolkningen var tydligt: om du försöker använda något annat betalmedel än den inhemska valutan och det inhemska banksystemet --- om du försöker ta kontrollen över dina egna pengar --- kan du dömas till döden. Än idag, säger Mo, är många rädda för att använda US-dollar eller förvara pengar i hemmet.
Samtidigt upprättade Bashir för sin egen skull ett system för att finansiera olika projekt. Förutom det som redan drogs in via de vanliga skatterna tvingades befolkningen att betala en del av sin inkomst till stöd för martyrerna från diktatorns olika krig. Den hemliga monetära polisen spionerade på medborgare, frös bankkonton, konfiskerade tillgångar och avkrävde handlare på påhittade avgifter. Någon misstanke om brott behövdes inte. Systematisk nationell utpressning, sammanfattar Mo.
Vad gäller själva valutan, minns Mo fler tillfällen då systemet förändrades i grunden. Under sent 80-tal levde han och hans familj i Saudiarabien och när de var hemma på besök gick det att köpa en macka eller liknande på gatan för en kvarts sudanesiskt pund. Men efter -92, när Bashir bytte ut det koloniala pundet mot den islamiska dinaren blev kvartspunden värdelösa. Under mitten av 90-talet galopperade inflationen. Officiellt sjönk dinaren från 400 per US-dollar till mer än 2 000. Så 2007 tyckte Bashir att det var dags igen att skrota valutan och gå tillbaka till pundet. Medborgarna fick en kort tidsfrist på sig att byta sina dinarer mot den nya valutan, innan de blev ogiltiga. De som inte hann, förlorade sina tillgångar.
Efter ett otal devalveringar och en konstant hög inflation, kostar ett sudanesiskt pund officiellt 0,0025 US-dollar. Enligt Mo, ligger inflationen på 340%. Den genomsnittlige medborgarens lönenivå har stagnerat och levnadskostnaderna har stigit. Samtidigt har Bashir och hans närmaste krets ackumulerat en förmögenhet på flera miljarder i utländska valutor, väl skyddade på schweiziska bankkonton. Kampen för att försöka återta det som under 30 år stulits från folket pågår.
Våren 2019, lyckades folket äntligen störta Bashir. I hans ställe finns nu ett skört reformerande styre, där militära ledare från den gamla regimen delar makten med en teknokratisk civil regering. Initialt var folket optimistiska till den här förändringen, men tyvärr blev verkligheten inte vad de hoppats på.
Enligt Mo, finns ett avtal med IMF, där de lovar $5 per månad till familjer i Sudan. Och i ett land där många inte tjänar mer än $1 om dagen, är detta en icke försumbar summa. Problemet är att familjerna inte får ut pengarna i dollar utan i det nationella pundet, så köpkraften går förlorad på bara några månader. Sanktionerna som utfärdades mot Bashirs regim är borta, men företag ser fortfarande landet som ett högriskområde och därför är det ont om fintech-produkter och betalappar i Sudan.
Sudan är ett tydligt bevis på att en politisk revolution inte är tillräckligt för att ett land ska komma på fötter. Att störta en tyrann som Bashir är en historiskt viktig framgång, men folkets lidande fortsätter. En del har därför, precis som Mo, börjat intressera sig för Bitcoin.
Första gången Mo hörde talas om dessa mystiska internetpengar var 2015 på YouTube. Han lade otaliga timmar på Andreas Antonopolous föredrag och läste även hans bok “The Internet of Money”. Här är fokus på varför Bitcoin är viktigt, inte så mycket på hur det fungerar tekniskt. Han började själv använda valutan när han jobbade utomlands. Via PayPal byttes euro mot bitcoin på den digitala handelsplatsen LocalBitcoins. Han höll det för sig själv, i liten skala. Först 2017 hade han tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att känna sig trygg med att sprida nyheten om Bitcoin som en viktig del av vår framtid. Många av hans vänner och släktingar sparar nu i bitcoin.
Mo gissar att ungefär 13 av Sudans 43 miljoner invånare har tillgång till internet, och om ett par år är siffran troligtvis uppe på 20 miljoner. Fler och fler kopplar upp sig och det finns numera smartphones även i avlägsna områden som Darfur och Nuba Mountains.
Han anser att de som redan nu har en smartphone har ett ansvar att dela med sig av kunskap och plattformar till dem som inte har. Vad gäller honom själv, har han en stor släkt att försörja. Han är deras Uncle Jim (en enskild motiverad person som i syfte att värna den personliga integriteten och säkerheten delar med sig av kunskap och verktyg till sina närmaste)
Där höga finansiella murar förr skilde Sudan från resten av världen har Bitcoin byggt broar. Nuförtiden är det enkelt för Mo att skicka hem pengar till sina nära och kära. Det som förut tog dagar, tar nu minuter. Och han är inte längre beroende av opålitliga mellanhänder eller ohederliga statsanställda. Mo har börjat ana potentialen i Lightning Network för Sudans del, då de flesta betalningar är på små belopp, på $5-$10. Dyra on-chain-betalningar är då inte ett alternativ. Om internationella handelsplatser (exchanges) kunde erbjuda sina tjänster till sudaneser, skulle detta vara ett enormt framsteg för invånarnas möjlighet till finansiell egenmakt.
Vad gäller Bill Gates och hans gelikar, tänker Mo att de kan förstå sig på tekniken bakom Bitcoin, men de kommer aldrig inse dess skönhet, eftersom det för dem innebär konkurrens på den globala arenan, där de vant sig vid att vara ensam herre på täppan. I rak motsats till miljardärernas syn på Bitcoin som värdelöst och utan sociala fördelar, känner Mo personligen flera som har Bitcoin som sin livlina. Kanske är det så, tänker Mo, att kritikerna är så förblindade att de helt enkelt inte kan se bortom sina finansiella privilegier.
För Mos egen del, har Bitcoin haft stor inverkan på hans liv. Han har startat en podd på arabiska som vänder sig sudanesiska unga där han pratar om Bitcoin, pengar, frihet och landets framtid. För femton år sedan hade han aldrig trott att han skulle kunna känna en sådan optimism.
En av de värsta stunderna i hans liv var 2013, då ett fredligt politiskt uppror krossades brutalt. Han lämnade social medier helt. Alla blodiga bilder och filmer som dokumenterade våldet mot folket blev för mycket för honom. Men nu, när politiska och ekonomiska förändringar går hand i hand, tycker han sig se ett ljus i slutet av tunneln. Röster höjs om att Bitcoin inger hopp, och Mo håller med.
Avslutning
Detta var den andra delen av tre i en artikelserie om finansiella privilegier där de den första delen handlade om Ire från Nigeria. Texterna är en fri översättning av artikeln Check Your Financial Privilege, skriven av Alex Gladstein, Chief Strategy Officer på Human Rights Foundation. Alex har dessutom skrivit en bok med samma namn som alldeles nyligen släppts.
Publicerad med tillstånd av Alex Gladstein.