Som vi skrivit tidigare anordnades igår en konferens på temat Blockchain & Bitcoin i Stockholm. Jämfört med t.ex. BLOXPO tidigare i år var det här en liten tillställning med mellan 50 och 100 besökare. Kvaliten på presentationerna var varierande och ämnena spretade men det fanns ljuspunkter.
- Mathias Sundin, riksdagsledamot (fram tills nu), pratade om det större perspektivet, om hur internet började med öppna protokoll för att sedan mer fokusera runt ägda plattformar. Nu kommer den tredje fasen där decentralisering som inte tidigare varit möjlig spelar en stor roll.
- Frank Schuil från Safello pratade om att sänka tröskeln för att kunna handla Bitcoin och hur de nu har en lösning för att onboarda nya kunder på 30 sekunder (se sidan Köpa Bitcoin om du vill testa). Tyvärr drabbades Frank av tekniskt strul från arrangörerna vilket sänkte hans presentation en aning.
- Jens Frid från cofound.it och Jörgen Modin från Chromaway hade båda intressanta ämnen att prata om (olika typer av tokens respektive praktiska erfarenheter av Lantmäteriprojektet) men båda presentationerna led av att ha för mycket innehåll att gå igenom på kort tid i kombination men att publiken nu hade suittit stilla i över 2 timmar utan bensträckare.
På eftermiddagen var Guenther Dobrauz från PwC Legal Switzerland en inspirerande talare trots ett ämne som på pappret kan låta lite segt ("Legal and Regulatory Challenges with Innovation"). Vi fick bl.a. höra om hur "disruption" alltid kommer utifrån, att det inte var hästskjutsarna som började tillverka bilar eller skrivmaskinstillverkarna som gjorde datorer.
Under de inslag som handlade om praktisk användning av blockkedjeteknik var det allmänt en känsla av man försöker rida på en hype (en hype som nu tydligt börjar avta) snarare än att tekniken erbjuder en faktisk lösning på företagens problem. Vi fick höra från Vattenfall, PwC, Fortum, Nordic Choice Hotels, Landshypotek Bank samt startupbolagen WarOnCancer och Utopia Music men i inget av fallen fick man en riktigt bra förklaring av hur det är just blockkedjetekniken som möjliggör för dem att göra revolutionerande saker de annars inte kunnat göra. Måhända finns det i några fall här faktiska intressanta användingsfall men presentatörerna lyckas i så fall inte förklara dem. När panelen med företagen från energisektorn pressades på frågan om vad de behöver blockkedjan till vacklade de på svaret.
Vi hörde också flera gånger upprepas att Proof of Work inte är hållbart och att vi istället måste använda andra "proof-of-?"-tekniker. Det saknas här en förståelse för att det problem som Satoshi Nakamoto löste 2008 faktiskt är ett mycket svårt problem att lösa, något som personer försökt lösa i decennier, och att vi inte ännu inte har några alternativ som kunnat visa på samma grad av decentralisering och censurresistens som Proof of Work-lösningen. Det är förstås ett mycket intressant forskningsområde men det finns en naivitet i att tro att man bara kan välja en annan lösning från hyllan.
Organisatoriskt hade tyvärr konferensen också en del i övrigt att önska. De långa sessionerna utan pauser (på eftermiddagen 3½ timme) gjorde det svårt för publiken att behålla koncentrationen och tidigare nämnda teknikstrul kändes amatörmässigt. Den sista diskussionspanelen var också ett märkligt arrangemang där ingen diskussion förekom utan varje paneldeltagare helt enkelt fick en stund att berätta om sina egna erfarenheter, eller pitcha sitt företag. Under slutet satt den förste paneldeltagaren (som redan gjort sitt) uttråkad och läste på sin telefon.