Tokenomics

Ofta jämförs olika blockkedjor, och dess kryptovalutor, utifrån tekniska aspekter så som konsensusmekanism, säkerhet och decentralisering. En valutas tokenomic utgår istället från den ekonomiska aspekten och svarar på frågor kring utbud, inflation och användningsområde. 

Utbud

Utbudet påverkas bland annat av initial distribution, inflation och om ett maximalt antal coins kan finnas. Detta medan efterfrågan primärt styrs av valutans funktion och användningsområde. 

Initial Distribution  

Med initial distribution menas hur kryptovalutan distribueras inför och vid lansering. Fördelning kan exempelvis ske via ICO och private sale eller enbart via mining av nya coins. 

Det kan även vara intressant att granska ”token distribution”. Distributionen visar hur hur stor del av det totala utbudet som ägs av utvecklare, privata investerare, enskilda företag eller liknande. Skulle en stor del av det totala utbudet ägas av en, eller ett fåtal, aktörer ökar graden av centralisering. Detta  inte minst om valutan har en governance funktion, dvs. att ägandeskapet av valutan påverkar möjligheten att rösta om dess framtida förändringar. 

Inflation

Det vanligaste är att kryptovalutor har en inbyggd inflation, dvs. en automatisk ökad mängd av antalet coins som är i omlopp. Inflationsnivån kan exempelvis vara fastställd till en viss procent av befintligt antal coins eller ett specifikt antal coins per år. 

En kategori kryptovalutor som skiljer sig mot övriga, gällande inflation, är stablecoins. Utbudet kan öka utan att det påverkar dess värde eller funktion. Detta genom att stablecoin förväntas vara uppbackat av tillgångar till samma värde, eller att valutan på annat sätt förväntas bibehålla sin pegg. 

Burning – Minskat utbud

Med burning menas att en del av utbudet av kryptovalutan/token tas ur cirkulation. Detta genom att de skickas till en adress som ingen har tillgång till. På detta sätt minskas utbudet utifrån den burningmekanism som är förprogrammerad i valutans kod. 

Burning minskar visserligen utbudet, men det är mycket vanligt att valutor som har denna funktion även har inflatoriska egenskaper. Utbudet ökas av nya coins, som exempelvis kan fördelas via mining eller staking, samtidigt som utbudet minskas via burning. Det blir därmed lite mer komplicerat att beräkna valutans korrekta årliga inflationsnivå. 

Distribution av inflation

Ännu en punkt som skiljer sig mellan olika kryptovalutor är hur inflationen distribueras. Inom PoW är det miners som får nya coins som belöning för att de skapar nya block på blockkedjan. Inom PoS finns betydligt fler olika alternativ. Detta beroende på vilken variant av PoS som blockkedjan använder.

Men inflationen kan även fördelas utifrån användarnas interaktion med det unika blockkedjeprojektet. Inom Play-to-Earn kan exempelvis den största delen av valutans inflation fördelas till spelarna utifrån deras framgång i spelen. Andra exempel är bloggportaler där inflationen fördelas till dem som skriver blogginlägg. Detta utifrån hur populära deras blogginlägg blir hos övriga användare. 

Maxutbud 

Många kryptovalutor har, likt bitcoin, ett maximalt utbud. Det kommer därmed aldrig kunna finnas fler coins än vad maxutbudet anger. 

Det finns däremot även kryptovalutor som inte har någon övre gräns. Två exempel är Ethereum och Dogecoin. Inom Ethereum påverkas utbudet av flera faktorer och inflation/deflation kan därmed variera över tid. Inom Dogecoin skapas 5 miljarder coins varje år vilket innebär att den procentuella inflationen minskar varje år. 

Exempel bitcoin

Bitcoin hade varken ICO eller presale. Istället har nya coins fördelats på exakt samma sätt sedan första blocket skapades den tredje januari 2009. 

I genomsnitt skapas nya bitcoin var tionde minut. Tidsintervallet kan visserligen variera något men över en längre period, exempelvis ett år, bör genomsnittet bli mycket nära var tionde minut. Dessa nya bitcoins tillfaller den miner som skapat kommande block på blockkedjan. 

När bitcoin skapades bestod denna belöning (blockreward) av 50 bitcoin per block. Efter varje 210 000 block, ungefär vart fjärde år, halveras däremot belöningen vilket innebär att nivån år 2022 är på 6,25 bitcoin per block. 

Detta upplägg gör det mycket enkelt att räkna ut den årliga inflationen på kryptovalutan. Det sker genom att det årliga antalet nya bitcoins divideras med den totala mängden som finns i cirkulation. Det innebär även att bitcoin har en sjunkande inflationsnivå fram till år 2140, dvs. det år som det maximala utbudet på 21 miljoner förväntas vara uppnått. I praktiken innebär det däremot att inflationen har  övergått till deflation något tidigare. Detta beror på att ett stort antal bitcoins aldrig kommer att kunna användas eftersom dess privata nycklar är borttappade. 

Efterfrågan – Användningsområde

När olika kryptovalutor och tokens presenteras är det oftast deras användningsområden som lyfts fram. Det är även användningsområdet som de kategoriseras utifrån hos exempelvis Coingecko och Coinmarketcap. Samtidigt är användningsområdet enbart en del av valutans totala tokenomic. Med exempelvis en ohållbar inflation skulle valutan långsiktigt inte kunna bibehålla den funktion som är dess mål. 

Ett exempel på användningsområde är att Ether primärt används som betalningsmedel vid interaktion med smarta kontakt på Ethereum. De som vill använda dAppar, DeFi och andra projekt på denna blockkedja behöver ha Ether för att kunna genomföra transaktionerna. Detta på samma sätt som Ada krävs på Cardano och Matic krävs på Polygon. I dessa fall styrs efterfrågan primärt av hur mycket dessa blockkedjor används. 

Användningsområdet bör kritiskt granskas, inte minst när det kommer till tokens inom DeFi-projekt. Det har funnits en rad tokens vars enda funktion varit att användas inom staking för att ägarna ska kunna få ännu fler tokens. Löften om framtida funktioner brukar däremot alltid finnas…

Incitament för att gynna/missgynna agerande

En valutas tokenomic kan även ses utifrån vilket agerande som gynnas, eller missgynnas, hos dem som använder valutan. Om det exempelvis går att få avkastning via staking blir det ett incitament till att låsa sin valuta inom staking. 

En rad mer eller mindre extrema exempel inom att gynna/missgynna ageranden kan ses inom DeFi. Det finns exempelvis bland annat en valuta där användarna behöver betala 10 % av den totala summan vid växling till annan token. Detta som ett incitament för att få användarna att inte sälja… 

Incitamenten kan både påverka utbudet, efterfrågan samt användandet av kryptovalutan. Ett exempel på det sistnämnda kan ses inom Play-to-Earn där spelare som är aktiva i spelet gynnas genom att de får kryptovaluta som belöning. Ett annat exempel är att de som håller governance tokens gynnas av att de kan påverka utvecklingen av projektet. 

Hållbar tokenomics

Tokenomics beskriver alltså valutans ekonomiska ekosystem. Detta medan noder, konsensusmekanism, staking och mining är tekniska lösningar som ligger till grund för det ekonomiska systemet. 

Det krävs att samtliga delar fungerar långsiktigt för att valutan ska överleva – en balans som kryptohistorien tydligt visat är svåruppnådd. Ett flertal kryptovalutor har kommit upp på listan över ”de tio största kryptovalutorna” innan de kraschat totalt. Ett tydligt exempel kan ses i kraschen för Terra Luna år 2022. Däremot har bitcoin alltid varit ohotad etta. 

Även om tokenomics är ett begrepp som primärt används inom kryptosammanhang kan det vara intressant att applicera samma begrepp på fiat och SEK. Det kan vara värt att fundera över:

• Hur skapas mer SEK?
• Vilka i samhället får främst ta del av nya SEK i omlopp?
• Vem avgör inflationen (ökad penningmängd) och utifrån vad?
• Hur påverkar inflationen dess värde?

Det är trots allt dessa frågor, och inte minst svaren, som till stor del är orsaken till att decentraliserade alternativ vuxit fram och blivit allt mer populära.

‍