Bitcoin lockar naturligt till sig personer som fäster extra stor vikt vid det som på engelska kallas "privacy", något som ibland översätts "personlig integritet" men som jag i den här artiklen valt att kalla "rätten till ett privatliv". Bl.a. tycker många med en dragning till Bitcoin att det är självklart att man ska kunna göra transaktioner med varandra person till person utan att någon tredje part känner till detaljerna. Det här är en förlängning av samma rättighet när det gäller meddelanden, att man ska kunna kommunicera direkt med varandra utan att någon mellanhand får reda på allt som sägs.
Jag upplever dock att man ofta i Bitcoinvärlden är dålig på att förklara de grundläggande anledningarna till att detta är en viktig fråga. För de som bryr sig om det tycks det vara den självklaraste sak i världen medan de som inte ser någon poäng med det brukar fråga vad det spelar för roll om man “inte har något att dölja”. Alltså, om man har rent mjöl i påsen så kan det väl inte spela någon roll att ens transaktioner eller meddelanden övervakas eller spåras. Edward Snowden har försökt slå ner det argumentet på följande sätt:
Arguing that you don't care about the right to privacy because you have nothing to hide is no different than saying you don't care about free speech because you have nothing to say
Även om den jämförelsen är korrekt så tror jag inte att den övertygar några skeptiker eftersom det förutsätter att man redan ser ett värde i rätten till ett privatliv. På samma sätt som man måste inse att yttrandefrihet är en viktig rättighet att bevara även om den inte är speciellt viktig för just mig just nu så måste man inse samma sak om rätten till ett privatliv. Jag tänker därför här göra ett mer utförligt försök att argumentera emot "inget att dölja"-argumentet.
Först vill jag bara förtydliga parallellen till meddelanden. Varje monetär transaktion vi gör berättar något om oss och den samlade informationen som detta förmedlar kan vara minst lika känslig och detaljerad som t.ex. en chattlog från en diskussion du haft med en vän. I den fysiska världen ger de ställen du handlar på inte bara en bra bild av hur du rör dig utan också vad du har för dig och vad du tänker, planerar etc. En bussbiljett berättar att du tog dig från hemmet in till centrum. En lunch för två avslöjar att du träffade någon, som du dessutom bjöd på lunch. Ett inköp hos en guldsmed kanske avslöjar att du planerar ett frieri, speciellt om det är en ovanlig plats för dig att handla på. Bara beloppen kan här oftast avslöja tillräckligt mycket men har man dessutom tillgång till mer information om köpen så får man förstås en ännu mer detaljerad bild av en person.
Tycker man att kommunikation ska kunna vara privat är det alltså helt naturligt att tycka att även monetära transaktioner ska kunna vara det. Så varför är det då överhuvudtaget viktigt att våra tankar, diskussioner och planer kan få vara privata?
- Begränsning av makt
Om dina transaktioner övervakas så finns det förstås också en övervakare. När det gäller pengar är det här idag framförallt privata aktörer som banker och kortföretag snarare än stater, eftersom centralbanker framförallt sysslar med överföringar mellan banker och andra större institutioner. Om t.ex. Facebook får lansera sin Libra så innebär det att det företag i världen som redan nu vet mest om dig kommer att veta ännu mer.
Varför är sådan här koncentration av makt dålig? Ja, naturligtvis är det uppenbart dåligt om aktören ifråga "goes bad" (vilket vissa skulle säga att Facebook redan gjort för längesen men som oavsett inte är speciellt långsökt med tanke på den gamla sanningen att "makt korrumperar"). Faktum är dock att det inte ens behöver finnas någon illvilja hos övervakaren för att det ska vara dåligt för dig. Facebook styr ditt beteende, för vissa personer subtilt men för andra mer avgörande, såsom vem man bestämmer sig för att rösta på i ett val, genom att styra vad som visas för dig. Det här är inte för att Facebook bryr sig om dig personligen och vill styra ditt liv utan för att de vill tjäna pengar vilket bl.a. får till följd att deras algoritmer väljer ut innehåll som du är mest benägen att klicka på.
- Alla har något att dölja
Den underförstådda implikationen bakom "men om du inte har något att dölja..." är att du är en dålig människa om du har något att dölja, vilket förstås inte är sant. Alla har saker som de vill hålla privata. Nyligen tillkännagav Göteborgspolisen att man placerar ut övervakningskameror längs hela Göteborgs paradgata Kungsportsavenyn (mer känd som "Avenyn"). Deras Facebookinlägg möttes av nästa uteslutande positiv respons, endast 1 liten arg gubbe bland över 2000 reaktioner. Naturligtvis är det här en metod man kan använda för att lösa fler brott men varför i så fall sluta där? Många våldsbrott sker i hemmet så en kamera i vardagsrummet vore ett utmärkt sätt att lösa massor av sådana brott. Komplettera med kameror i sovrum och badrum så har du löst ännu fler. Det vore ju helt fantastiskt att kunna lösa alla dessa brott så varför inte? Om man inte har något att dölja så är det väl ingen fara?
Alla har någonstans en gräns för vad som känns kränkande men vi tycks hela tiden flytta denna gräns. Unga som växer upp idag är mer bekväma med att dela med sig av sitt privatliv än tidigare generationer så vi bör förstås också fundera över vad det skulle innebära om vi anammade en slags total transparens där alla hela tiden vet allting om alla andra. Om vi hamnar i vi i en sådan framtid så är det ytterst viktigt att denna transparens är symmetrisk, d.v.s. att individer kan övervaka institutionerna på samma sätt som institutionerna övervakar dig. Där är vi inte alls idag.
- Demokratiska principer
Vid allmänna val i demokratier som t.ex. Sverige är valhemligheten en viktig del. Ingen kan veta vad du röstade på vilket ska förhindra att någon kan utöva påtryckningar på väljarna eller köpa andras röst. Det gör också att folk faktiskt vågar rösta som de tycker. När Sverigedemokraterna under det senaste decenniet vunnit mark har de alltid varit underskattade i de opinionsundersökningar som görs innan valet vilket sannolikt beror på att vissa inte vågar berätta att de tänkt rösta på SD eftersom det inte varit fullt socialt accepterat. Det här är ett bra exempel på hur människor ändrar sitt beteende och "rättar in sig i ledet" när de övervakas.
I en värld där någon kan se allt du gör kommer vi alltså att ha mindre utforskande av idéer som går utanför mittfåran, färre personer som vågar gå emot strömmen och tänka helt nytt. På samma sätt som maktspelarna i punkt 1 styr ditt beteende får detta människor att allt mer likna kuggar i ett maskineri, snarare än enskilda individer som tar egna initiativ.
- Respekt för individen
Argumenten ovan visar hur det blir sämre både för individen och samhället när man urholkar rätten till ett privatliv men egentligen borde förstås det enkla faktum att många människor inte vill bli övervakade räcka som argument. Även om det skulle vara en minoritet så bör vi respektera de individer som vill kunna prata, diskutera och göra affärer utan att någon annan håller koll på dem. Det här är i viss mån ett personlighetsdrag och det är ett drag som hos många sitter djupt. Det är inte värt att offra alla dessa människors rättigheter för att lösa lite fler brott.
För att människors personliga integritet ska kunna bevaras så måste vi bygga system som i grunden är skapade med det i åtanke. Det räcker tyvärr inte att det finns alternativa system som de som är intresserade av detta använder. Tänk dig t.ex. att du kör din egen mejlserver eller använder en tjänsteleverantör med fokus på att bevara din integritet men att din vän använder Gmail. Era konversationer kommer för alltid att vara sparade på Googles servrar oavsett hur du hanterar det på din sida.
Bitcoin är inte perfekt när det gäller att värna sina användares privatliv men det är långt mycket bättre de alternativ vi har. I den mån som Bitcoin exponerar information om transaktioner så är också transparensen "symmetrisk" vilket vi berörde som en viktig princip i punkt två ovan. Det finns ingen central auktoritet som sitter på information som inte alla andra får ta del av.