Inget land har varit så snabba med att avveckla kontanterna som Sverige och kontrasterna gentemot andra länder i Europa och resten av världen blir allt tydligare. Medan man i resten av världen fortfarande alltid gör bäst i att ha kontanter med sig då många, framförallt mindre ställen, inte accepterar kortbetalningar eller åtminstone inte vill veta av det för småbelopp så är det i Sverige precis tvärtom och man möts nu ofta av skyltar om att “vi är en kontantlös butik”.
Ett visst motstånd tycks existera, t.ex. i form av "Kontantupproret” lett av tidigare rikspolischefen Björn Eriksson, men överlag ser såväl konsumenter som handel och banker ut att vara nöjda med utvecklingen och det är inte speciellt svårt att förstå. Konsumenterna slipper gå till bankomaten stup i kvarten, plånböckerna behöver bara kunna förvara ett par kort och användarupplevelsen i de lägen där man tidigare ofta använde kontanter (som att betala för parkering) har förbättrats. För handeln minskar rånrisk och manuell hantering.
Den största vinnaren i allt detta långsiktigt är dock bankerna och det beror inte huvudsakligen på att de slipper kontanthanteringen på sina kontor, i bankomater etc. utan för att allmänheten går över från att använda “riksbankspengar” (sedlar och mynt) till “bankpengar”. Det här är en av de huvudsakliga anledningarna till att Riksbanken undersöker en s.k. e-krona, för att de ser ett problem med om folk inte har tillgång till (som de själva uttrycket det, “riskfria”) riksbankspengar.
Utvecklingen mot ett nästan kontantlöst samhälle innebär också att hushållen får små möjligheter att spara och betala i riskfria centralbankspengar och det kan ytterst bidra till minskad motståndskraft i betalningssystemet.
[…]
I en situation av kris eller finansiell oro, då efterfrågan på kontanter antas öka, skulle det även om det skulle finnas en beredskap hos Riksbanken, ta lång tid att få distributionen av kontanter till olika aktörer att fungera. Vid eventuella systemstörningar finns det en risk att det inte skulle finnas något snabbt tillgängligt fristående alternativ så som kontanter är idag
En bank lever hela tiden under “hotet" att massor av sparare samtidigt vill plocka ut sina pengar, en s.k. bankrusning. Att "plocka ut” betyder normalt sett att få sina pengar utbetalade i riksbankspengar, vilket anses vara en tryggare tillgång då den backas upp av en stat snarare än en enskild bank. Så vad händer om riksbankspengarna inte längre är allmänt accepterade som betalmedel? Det är inte svårt att se varför Riksbanken oroas av denna utveckling.
En viktig aspekt av att alla betalningar sker genom bankernas infrastruktur är också att några stora aktörer då tillsammans innehar all information om den ekonomiska aktiviteten i landet. Den här informationen berättar väldigt mycket om dig som person, hur du lever och vilka relationer du har. Eftersom det svenska bankväsendet också är tajt sammankopplat, där storbankerna tillsammans äger såväl Bankgirot som Swish, så innebär det att mycket av informationen samlas på ett enda ställe, oavsett vilken bank du använder.
En annan aspekt är att bankerna kan neka någon att bli kund eller frysa en existerade kunds konton och i praktiken har visat sig göra detta på mycket lösa grunder, t.ex. för att människor köpt bitcoin (även om dessa köp gjorts från europeiska, reglerade börser). I teorin har man lagen på sin sida (banken måste erbjuda dig ett konto) men i praktiken kan det hända att du blir utelåst och måste kämpa för att genom rättssystemet förhoppningsvis få tillbaka dina grundläggande rättigheter. Fördelen med kontanter här är förstås att vem som helst tillåts använda dem, utan att be någon om lov, något som också är sant för bitcoin.
Även om Riksbanken och många Bitcoinentusiaster har det gemensamt att de ser ett problem med denna maktöverföring till bankerna så är känslan att Riksbanken är mer orolig över sitt eget existensberättigande än svenska befolkningens välbefinnande. Det resonemang om möjliga anonyma betalningar som fanns i första rapporten om e-kronan var nedtonade i den andra.
Det här innebär att Bitcoin faktiskt har en speciellt viktig roll att fylla i Sverige. Det framstår som osannolikt att utvecklingen kommer att vända och användandet av papperspengar återigen öka med tanke på fördelarna som alla parter ser med digitala pengar. Dessa digitala pengar måste dock inte nödvändigtvis vara skapade av varken stater eller banker. Riksbankens oro i citatet ovan om att det inte skulle finnas något "snabbt tillgängligt fristående alternativ” vid störningar har redan en lösning i Bitcoin som är det enda fristående alternativet i ordets rätta bemärkelse.