”Omvänd penningtvätt”, har ni hört uttrycket förut? Det finns ett stycke svensk historia som möjligen inte är helt känd. För den långa versionen så hänvisar jag till P3 Dokumentärs “Sveriges hemliga strid mot apartheid”. Spänn öronen noggrant ca 8 minuter in i programmet.
En kort bakgrund:
Apartheid, där människor separerades från varandra utifrån hudfärg, var verklighet i Sydafrika redan på 1950-talet. År 1960 skedde den s.k. Sharpevillemassakern, då stora demonstrationer utbröt efter att passlagarna, som tvingade svarta män att bära identitetshandlingar, utökades till att även omfatta svarta kvinnor. Passlagarna användes systematiskt att förtrycka oppositionen varav ANC (den Afrikanska nationalkongressen) var den största. Demonstrationerna resulterade i att polisen öppnade eld och 69 personer dödades (varav flera kvinnor och barn).
Efter denna händelse förbjöds ANC (och andra oppositionella) som fick gå under jord, och det var under perioden 1960-1994 som motståndsrörelsen växte och bildade allianser med andra länder och i synnerhet med Sverige. Sverige hjälpte ANC politiskt och ekonomiskt men eftersom Sydafrika hade hårda kapitalkontroller var det näst intill omöjligt att få in pengar till oppositionen via banksystemet. Istället fick man smuggla in kontanter; det fanns helt enkelt inget val, då regeringen i Sydafrika annars hade konfiskerat medlen.
Ovan är ett stycke historia som är värt att ha i åtanke då det kommer en tid när kontanter försvinner eller marginaliseras. Hur skulle Sverige då hjälpt en motståndsrörelse som ANC?
Precis som en kniv, kan ett verktyg användas i goda och onda syften. Det är lätt att förledas av enkla budskap som att “bekämpa terrorismen och kriminalitet”, men tänk på att “kriminalitet” kan även vara en legitim frihetskamp. Kanske inte i en allt för avlägsen framtid försöker vi i väst att hjälpa Hongkongs “kriminella” motståndsrörelse, och då ska vi vara glada för att bitcoin finns.