Mining, Blockstream och Bitcoins maktfördelning

Nyligen släpptes nyheten om att Blockstream, ett av världens kanske mäktigaste Bitcoinföretag, nu också gett sig in i miningindustrin och redan samlat på sig hårdvara som enligt företaget står för ca 1% av nätverkets totala hashrate. Rent praktiskt är det här förstås ett attraktivt sätt för företaget att tjäna pengar men det handlar enligt dem själva också om ett försök att öka decentraliseringen i Bitcoinnätverket. Förutom att driva egen miningverksamhet kommer de också att erbjuda en “hosting service” där de sköter logistik, installation och drift av din hårdvara samt driva en mining pool som drar nytta av den nya tekniken BetterHash (mer om detta längre ned).

När ett företag som redan har mycket makt i ett decentraliserat system tycks ta steg för att öka denna uppstår förstås diskussion och viss oro om att nätverket skulle bli mer centraliserat, tvärtom mot vad Blockstream hävdar. Maktfördelningen inom Bitcoin är inte helt enkel att analysera och just frågan om hur mycket makt miners faktiskt har ställdes på sin spets under 2017 när mindre krig uppstod kring införandet av en teknisk förändring, SegWit. När detta till slut mynnade ut i att miners, trots en majoritet i s.k. hashrate, fick ge vika för det bredare intresset hos användarna så var det för många ett efterlängtat bevis på att miners inte har så stor makt som ibland påståtts.

Man kan säga att makten över Bitcoin är fördelad över 3 typer av aktörer.

• Miners. Eftersom miners skapar de block som ingår i blockkedjan är det de som bestämmer vilka transaktioner som ska godkännas. Skulle en miner ha mer än 50% av den totala hash raten så kan denne helt och hållet styra vilka block och transaktioner som hamnar i blockkedjan.
• Utvecklare. Miners måste köra en egen bitcoinnod och behöver då mjukvara till detta. Det finns olika mjukvara att välja mellan men den absolut mest populära är Bitcoin Core som härstammar från den ursprungliga kod som släpptes av Satoshi när Bitcoin lanserades. Nu utvecklas den vidare av frivilliga utvecklare, vissa obetalda, men andra betalda av företag som t.ex. ovan nämnda Blockstream.
• Användare, handlare och plånböcker. Även om miners producerar blocken som bildar blockkedjan så är deras makt i praktiken begränsad. Skulle de t.ex. välja att modifiera mjukvaran för att tillåta större block så skulle blockkedjan delas i två, den ena där stora block ingår och den andra som fortsatt bara innehåller små block (skapade av de miners som fortfarande använder omodifierad mjukvara). Fortsätter användare, webbplånböcker etc. att använda den gamla mjukvaran så kommer i praktiken all bitcoinaktivitet att ske med “originalbitcoin”, vilket troligtvis får till följd att marknaden värderar originalbitcoin högre än “modifierade bitcoin”. Det var ungefär detta som hände 2017 när Bitcoin Cash uppstod. En lägre värderad valuta ger lägre inkomst till miners, vilket kan få dem att byta tillbaka till den valuta som är högst värderad.

Den yttersta makten ligger teoretiskt sett hos användarna (alltså hela den tredje kategorin ovan). Den version av Bitcoin som användarna väljer att använda är den som marknaden kommer att värdera högst och därmed den som även miners kommer att tendera att stödja. I praktiken finns det dock nyanser. Bitcoin Core har en stor maktposition eftersom många helt enkelt kommer att välja att köra “standardalternativet”. För att teorin om användarnas makt ska funka i praktiken gäller att användarna faktiskt gör aktiva val. Det är bl.a. därför många pekar på att det är viktigt att få användare att köra sin egen bitcoinnod ("fullnod”).

En liknande logik gäller inom mining. Ganska tidigt i Bitcoins utveckling uppstod s.k. miningpooler som gjorde det möjligt för mindre aktörer att delta. Att lyckas skapa ett block för en enskild aktör är så oerhört sällsynt att man gick ihop i grupper och delade på förtjänsten som hela gruppen drog in. Nackdelen med detta har traditionellt varit att det är den som driver poolen som styr vilka transaktioner som ska ingå och alltså också blir en representant för hela gruppen gällande att avgöra vilket Bitcoin som är det rätta om flera parallella kedjor skulle uppstå. Under vissa perioder i Bitcoins historia har det varit nära (eller kanske t.o.m. ett faktum) att enskilda miningpooler uppnått 50% av den totala hashraten.

Det här problemet med pooler är tänkt att lösas med det som kallas BetterHash, en teknik som alltså används i Blockstreams nya pool. Med BetterHash kan individuella miners själva välja vilka transaktioner de vill inkludera i sina block men ändå dela på inkomsten från skapade block som i en vanlig pool. Blockstream är den första poolen som väljer att utnyttja den här tekniken.

Så är det då ett problem att Blockstream nu blir en del av miningindustrin? Blockstreams maktposition har hittills huvudsakligen bestått i att de har flera inflytelserika core-utvecklare i sitt team och därmed anses ha en stort inflytande på Bitcoins framtida inriktning. De jobbar även på infrastruktur som är tätt kopplat till Bitcoin (såsom Lightning och Liquid) samt har en egen plånbok, Blockstream Green. Med miningverksamheten har de nu alltså en fot i alla de tre kategorier av aktörer som vi listade ovan. Det är onekligen så att det ökar Blockstreams makt men de visar samtidigt att de har ett genuint intresse av att verka för decentralisering genom att vara först med att implementera BetterHash. De har även tidigare visat på att de jobbar hårt för att stödja Bitcoins grundfilosofi om decentralisering och censuresistens genom sitt satellitprojekt.

Alla får göra sin egen bedömning men min uppfattning är att allt det arbete Blockstream gör i det stora hela är positivt för Bitcoin.