Vad är en bitcoin? Det är inte helt lätt att svara på och inte minst om utgångspunkten tas från svensk lagstiftning. En lagstiftning som ligger till grund för allt från skatteberäkning till äganderätt. Det är detta juridiska perspektiv på bitcoin som Emil Elgebrant utgår ifrån i boken ”Kryptovalutor – Särskild rättsverkan vid innehav av bitcoins och andra liknande betalningsmedel”. Redan titeln är intressant då Elgebrant påvisar att kryptovalutor inte klassas som valutor men ändå kan vara betalningsmedel – något han även återkommer till i en djupare diskussion i boken.
Elgebrant utgår från svensk lagstiftning, samt juridiska mål både i Sverige och inom EU, och presenterar fakta och tillfällen då ”kryptovalutors särart som förmögenhetsobjekt får avgörande betydelse”. Detta utifrån fyra områden – förmögenhetsrättsligt, obeståndsrättsligt, redovisningsrättsligt och skatterättsligt.
…ny teknik leder till att betalningar utförs på ett nytt sätt, vilket visar sig ställa flera befintliga rättsliga förklaringsmodeller på sin spets
En tydlig utgångspunkt är att kryptovalutor som fenomen inte är problematiskt utifrån att det är ny teknisk företeelse utan att ny teknik leder till att betalningar utförs på ett nytt sätt, vilket visar sig ställa flera befintliga rättsliga förklaringsmodeller på sin spets. Frågor som blir belysta är exempelvis:
- Hur väl fungerar det befintliga rättsliga systemet för att hantera nya anonyma betalningsmedel som kryptovalutor?
- Vilka rättsliga metoder blir nödvändiga att tillämpa vid skilda rättsliga konfliktsituationer?
I kapitlet ”Förmögenhetsrättsliga utgångspunkter” resonerar Elgebrant kring om kryptovalutor kan betraktas som egendom. Det kan tyckas som en självklarhet och de allra flesta ser nog sig som ägare över de kryptovalutor som de har förfogande över. Men när något inte är tydligt definierat i lagboken är det inte heller självklart hur det ska definieras och därmed även juridiskt hanteras.
Elgebrant kommer fram till att kryptovalutor ska ses som förmögenhetsobjekt och grundar detta bland annat på att det räcker med en allmän acceptans för att något ska klassas som egendom. Det kan därmed både vara fysiska och digitala tillgångar.
…torde det i svensk rätt vara tillräckligt med att parter och allmänhet accepterar kryptovalutor som om det vore en egendom.
Att det är en egendom kan alltså fastslås men vad för slags egendom handlar det om? Elgebrant problematiserar frågan och presenterar alternativ så som finansiellt instrument, betalningsmedel eller kanske kontraktuell ensamrätt? Vad är det sedan som ägs och när övergår äganderätten?
Diskussionen kring definitionen mynnar sedan ut i hur bitcoin, och andra kryptovalutor, ska kunna hanteras inom flera juridiska områden.
För de flesta bör kapitlet ”Skatterättslig problematik” vara mest intressant utifrån att Elgebrant belyser frågor kring kapitalvinstbeskattning, bitcoin som finansiell tillgång och om kryptovalutan kan klassas som lagertillgång inom ett företag.
Bland annat nämns frågan kring om försäljning av kryptovalutor ska omfattas av moms där hänvisningar framförallt sker till domen (C-264/14) där David Hedqvist lite ovilligt blev en motpart (Läs hans egen historiska tillbakablick på den händelsen här). EU-domstolen slog fast ”att växling av traditionell valuta till den virtuella valutan bitcoin och omvänt, utgör transaktioner som är undantagna från mervärdesskatteplikt”.
Men Elgebrant nöjer sig inte med att hänvisa till domen utan belyser även hur domstolen kommit fram till beslutet och vilka olika resonemang som kan belysas i frågan. Hans fördjupade förklaringar samt hänvisningar till allt från propositioner till domstolsutslag ger ofta uppslag till ytterligare läsning. Detta inte minst för de som är juridiskt intresserade och vill ha en större förståelse för hur Skatteverket och rättsväsen historiskt sett har tolkat hanteringen av kryptovalutor.
I kapitlet ”Särskild rättsverkan vid innehav av kryptovalutor ”… beskrivs hur ”ett innehav av en kryptovaluta kan innebära olika saker beroende av det rättsliga sammanhanget”. Exempelvis lyfts problematik upp kring separationsrätt, handpanträtt och pantsättning av framtida mining.
Även om boken är skriven 2016 är det vid ytterst få tillfällen som fakta och resonemang inte känns uppdaterat utifrån dagens förutsättningar. Det beror till största delen på att kryptovalutor och bitcoin inte nämns i lagboken någonstans och därmed har inte de juridiska förutsättningarna ändrats nämnvärt sedan 2016.
Visserligen har Skatteverket kommit med flera uppdaterade riktlinjer kring deklaration men dessa ska enbart ses som tolkningar av befintlig lagstiftning. Tolkningar som delvis blivit ifrågasatta i både svensk och europeisk domstol och Skatteverket har även fått backa på sina ställningstaganden vid vissa tillfällen (se exempelvis frågan om moms).
Det som saknas i boken är däremot en djupare belysning kring vad NFT är enligt svensk lagstiftning och hur dessa därmed ska hanteras förmögenhetsrättsligt. Elgebrant har en utgångspunkt i att alla transaktioner med kryptovalutor utgörs av betalningsmedel. Men hantering och överföring av NFT skulle knappast klassas som betalningsmedel. Utifrån hans sätt att problematisera svensk lagstiftning och dess applicering på kryptovalutor vore det alltså intressant att se en uppföljande bok om just NFT:er.
Trots enbart 130 sidor är detta en ”tungviktare” som knappast sträckläses av personer som inte är väl insatta i juridik. Jag fick personligen flera gånger stanna upp, gå tillbaka och läsa om för att klara av att följa med i hans juridiska resonemang. Men inte för att det är svårt skrivet utan för att Elgebrant underbygger sina påståenden med fakta, fördjupat resonemang och hänvisningar.
Upplägget är även betydligt mer likt en forskningsrapport, eller universitetsuppsats på hög nivå, än en bok. Detta med syfte, metod, avgränsningar, slutsatser och reflektioner. Det innebär därmed även att det blir mycket enkelt att skilja på den fakta som Elgebrant presenterar och hans egna åsikter. Detta upplägg, samt författarens bevisade kunskap och erfarenhet inom ämnet, gör den definitivt läsvärd. Men det krävs ett visst mått av juridiskt intresse för att orka ta sig igenom den från pärm till pärm.
Emil Elgebrant är jurist dr. inom civilrätt och arbetar som forskare och universitetslektor på Linköpings Universitet där han hanterar frågor kring krediträtt, obeståndsrätt och värdepappersrätt. Boken är även utgiven med stöd från detta universitet.
Redan 2016 drog Elgebrant slutsatsen att ”…kryptovalutor, är något som i en eller annan form är här för att stanna och rättsutvecklingen är av flera skäl i starkt behov av analys och reformer”. Det är lätt att hålla med och efter att ha läst hans bok blir det ännu tydligare att behovet av lagreformer är stort.