HFD:s beslut om kapitalvinstbeskattning av Bitcoin

I tisdags kom en dom från Högsta förvaltningsdomstolen avseende kapitalvinstbeskattning av Bitcoin. Sedan tidigare har Skatteverkets besked varit att kapitalvinster som man gjort avseende Bitcoin ska deklareras på blankett K4, under avsnitt D ("Övriga värdepapper, råvaror, övriga tillgångar m.m."), alltså som en övrig tillgång. Man ska beräkna ett genomsnittligt omkostnadsbelopp för varje avyttring man gör vilket kan bli ganska jobbigt och krångligt om man sålt bitcoin vid många tillfällen. Notera att detta också gäller om du gjort dig av med dina bitcoin genom att handla något för dem. Du måste alltså hålla reda på varje köp du gör för att kunna räkna fram ett korrekt omkostnadsbelopp. Denna syn som Skatteverket haft fastställs nu av Högsta Förvaltningsdomstolen.

Personen som drev detta mot Skatteverket ansåg att "att valutan är antingen en tillgång som kan jämställas med en marknadsnoterad delägarrätt eller en personlig tillgång, och att omkostnadsbeloppet därför ska få bestämmas schablonmässigt". Detta skulle i så fall innebära att man inte behövde hålla reda på varje enskild avyttring man gör utan att istället skatta enligt ett schablonbelopp, vilket förstås hade varit trevligt och mycket enklare. HFD fann dock att Bitcoin inte kan klassas som en delägarrätt vilket nog är ganska väntat sett till hur lagtexten ser ut. Det som är intressantare att titta lite närmre på är dock hur de resonerar kring begreppet "valuta" eftersom vi har ett annat fall från några år tillbaka angående moms där EU-domstolen faktiskt sorterade in Bitcoin under de undantag som finns för just valutor.

Inkomstskattelagen

I det här fallet handlar det om Inkomstskattelagen och den paragraf som HFD refererar till där är denna, i kapitel 48:

4 §   Med utländsk fordringsrätt avses fordran i utländsk valuta.

Bestämmelserna om utländska fordringsrätter ska tillämpas också på
  - utländsk valuta, och
  - termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan hänföras till utländsk valuta, fordran i utländsk valuta eller termin, option och liknande avtal som avser index beroende av sådan valuta. Lag (2007:1419).

Detta är relevant för ett undantag som finns lite längre ned i samma kapitel:

6 §   Kapitalvinster på sådan utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under en tillfällig vistelse utomlands ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

Så, anledningen till att du inte behöver bry dig de här sakerna när du skaffar lite euro och handlar för dem på din semester är alltså det här undantaget. Syftet är enkelt att förstå - det vore orimligt om man varje gång man var på semester skulle behöva hålla reda på dels vad euro-kursen var när man tog ut sina euro ur bankomaten, dels vad den var när man handlade för dem, och sedan ta upp alla dessa skillnader i sin deklaration. Ser man rent strikt till lagtexten är det väl ganska rimligt att Bitcoin inte passar in här heller, dels p.g.a. ordet "utländsk" och även för att undantaget bara gäller under en "tillfällig vistelse utomlands". Ser man däremot till syftet med lagen så passar det förstås lika bra in på Bitcoin, i de fall när någon skaffar lite bitcoin och använder det för att betala för saker på nätet.

HFD drar följade slutsats:

Frågan är då om bitcoin utgör en utländsk valuta i den mening som avses i 48 kap.4 § andra stycket IL. Valutan saknar utgivare och utgör inte ett lagligt betalningsmedel i någon stat. Bitcoin kan därför inte anses vara en utländsk valuta i inkomstskattelagens mening

Momsdirektivet

Så låt oss jämföra lite med momsfallet som EU-domstolen beslutade i för ett par år sedan. Här handlar om det EU-gemensamma mervärdesskattdirektivet och framförallt artikel 135.1 där följande formulering hittas:

1.   Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:
...
e) Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande valuta, sedlar och mynt använda som lagligt betalningsmedel, med undantag av mynt och sedlar som är samlarobjekt, dvs. guld-, silver- eller andra metallmynt eller sedlar som normalt inte används som lagligt betalningsmedel eller som är av numismatiskt intresse.

EU-domstolen drog bl.a. följande slutsatser om denna text:

46      Som generaladvokaten har redogjort för i punkterna 31–34 i sitt förslag till avgörande, ger de olika språkversionerna av artikel 135.1 e i mervärdesskattedirektivet inte utrymme att otvetydigt avgöra om denna bestämmelse enbart är tillämplig på transaktioner rörande traditionella valutor eller tvärtom även omfattar transaktioner som inbegriper en annan sorts valuta.

47      När det föreligger språkliga olikheter kan det aktuella uttryckets räckvidd inte bedömas på grundval av en tolkning som endast hänför sig till dess lydelse. Det måste därför tolkas mot bakgrund av sitt sammanhang och med hänsyn till mervärdesskattedirektivets syften och systematik (se dom Velvet & Steel Immobilien, C‑455/05, EU:C:2007:232, punkt 20 och där angiven rättspraxis, och dom kommissionen/Spanien, C‑189/11, EU:C:2013:587, punkt 56).

48      Som domstolen erinrat om i punkterna 36 och 37 ovan, syftar undantagen från skatteplikt i artikel 135.1 e i mervärdesskattedirektivet bland annat till att minska de svårigheter som är förenade med fastställandet av beskattningsunderlaget och den avdragsgilla mervärdesskatten vid beskattning av finansiella transaktioner.
‍
...

51      Det framgår således av sammanhanget och syftet med nämnda artikel 135.1 e att om den bestämmelsen tolkades så, att den endast avser transaktioner rörande traditionella valutor, skulle den delvis förlora sin verkan.

Kort sagt, man tycker inte att man otvetydigt kan dra slutsaten att undantaget endast gäller "traditionella valutor" och inte även andra sorts valutor, speciellt med tanke på skillnader som finns i de olika översättningarna av direktivet. Eftersom man inte kan dra den slutsatsen så tittar man istället på vad syftet med undantaget är och kommer då fram till att det är lika relevant för en valuta som Bitcoin som för traditionella valutor. Man beslutar därför att även Bitcoin faller in under detta undantag.

Slutsats

I momsfallet räddades Bitcoin delvis av att mervärdersskattedirektivet är ett EU-direktiv som finns översatt till alla EU-språk. Risken ökar då förstås för att det finns tvetydigheter mellan de olika översättningarna och då tvingas domstolen se det större perspektivet och faktiskt applicera lagen utefter vad syftet med den var snarare än den exakta lagtexten. Läser man den svenska texten ovan kan man lätt tolka den som "valuta, använd som lagligt betalningsmedel" och EU-domstolen skulle alltså kunna ha hävdat att Bitcoin inte är lagligt betalningsmedel någonstans, precis som HFD gör med avseende på inkomstskattelagen. Men, eftersom detta inte är tydligt nog i alla översättningar så väljer man en annan väg.

När inkomstskattelagen skrevs hade man förmodligen inte i sin världsbild att andra sorts valutor än just "utländska" skulle komma att användas och inte heller hur vanligt det skulle bli att handla saker, från var som helst i världen, över nätet. Det är förstås inte rimligt att tro att lagstiftare ska kunna förutspå framtiden och det är säkert inte lätt att hitta rätt balans mellan att vara specifik och generell i lagtexterna så jag vet inte om det finns någon bov att peka ut här. Man kan dock konstatera att det är ett problem när man p.g.a. teknisk utveckling har en lagtext som inte alls rimmar med syftet bakom den.