I veckan publicerades ett par artiklar om Bitcoin i Ny Teknik. Den ena handlar om det svenska företaget KNC Miner som tillverkar ASIC:s för Bitcoin mining, d.v.s. hårdvara speciellt konstruerad för att effektivt generera de hashsummor som behövs för att ta del av nya bitcoins som skapas. I samband med sådana här artiklar är det inte helt ovanligt med kommentarer om hur Bitcoin är ett slöseri med resurser, "helt sjukt hur mycket energi som slösas på idiotiska påfund" som någon uttryckte det i kommentarsfältet.
För det första måste man förstå att allt det här beräknandet inte alls är "onödigt", utan en del i den snillrika lösning som Satoshi Nakamoto konstruerade för att kunna ha ett decentraliserat nätverk som kommer fram till en gemensam konsensus om exakt vilka transaktioner som är godkända och därmed exakt hur många bitcoins som vid en given tidpunkt tillhör varje Bitcoinadress. Ett sådant system, helt utan central auktoritet, är något unikt och en lösning på det som brukar kallas Byzantine Generals' Problem. Läs Satoshis egen förklaring av detta här.
Det är förstås inte omöjligt att man kan konstruera en mer energieffektiv lösning på konsensusproblemet (läs t.ex. om Ripple) men låt oss först titta på hur mycket "energislöseri" det faktiskt handlar om. Ett enkelt sätt att grovt räkna ut hur mycket det kostar att driva Bitcoinnätverket är att titta på hur mycket bitcoins som skapas samt delas ut som transaktionsavgifter. Var 10:e minut skapas 25 nya bitcoins, dvs 3600 om dagen. Transaktionsavgifterna är i storleksordningen 50 bitcoins om dagen så i princip försumbara just nu. Under ett år delas alltså 3650 * 365 = 1,3 miljoner bitcoins ut till miners, vilket översatt till kronor blir drygt 1 miljard. Eftersom miners inte vill gå back innebär det alltså att kostnaden för miners också är drygt 1 miljard kronor på ett år (detta inkluderar alltså både vad det kostar att köpa utrustningen samt elektriciteten för att driva den).
För att jämföra den siffran med något kan man titta på vad kontanthanteringen kostar samhället. Forskning från tidigare i år uppskattar kostnaden i Tyskland till över 100 miljarder kronor om året. Bara hanteringen av kontanter i Tyskland kostar alltså just nu 100 gånger mer än att driva Bitcoinnätverket. Betänk nu att Tyskland står för ungefär 1 procent av världens befolkning. Betänk också att Bitcoin konkurerrar med olika delar av det ekonomiska systemet. Bitcoin är inte bara en valuta som klarar sig utan centralbanker utan också ett komplett betalsystem, vilket gör det billigare för företag att erbjuda tjänster liknande de som VISA och Mastercard idag i princip har monopol på. Bitcoin sätter dessutom press på bankerna att erbjuda bättre och billigare tjänster när alternativet att göra allting själv finns tillgängligt.
Kommentarer